Distansjobb möjliggjorde #Värmlandskarriär

Från Sollefteå till Umeå vidare till Stockholm var en ganska naturlig resa men från Stockholm till Karlstad var mer oväntad och inte lika självklar.

Jag är långt ifrån ensam om att starta min resa på en liten ort, i mitt fall Sollefteå i mellersta Norrland. Där var hård konkurrens om de flesta arbeten.

I Umeå kunde man iallafall utbilda sig för att bli något mer konkurrenskraftig men inte heller i Umeå fanns det nog med arbeten. Mina taffliga ansökningar genererade inte ens någon intervju. I Stockholm var det en annan situation. Jag skickade en ansökan till Manpower och de började snabbt skissa på utbildning i SAP men skickade mig på ett två veckors uppdrag med att skanna fakturor hos energimäklaren Bergen Energi. Jag skannade inte en enda faktura och de två veckorna blev istället en anställning mellan 2007 och 2016. De här åren blev kanske de viktigaste i mitt liv. Jag fick en karriär. Jag fick erfarenheter men ännu viktigare, jag fick ett kontaktnät. 

2016 startade en tidigare kollega upp en elbolagssattsning och behövde en kraftcontroller och rekryterade mig. Vårt kontor låg i Hornstull. Jag flyttade till Liljeholmen med min sambo och strax efter fick vi en dotter. Livet snurrade på snabbt. I stockholmsmått mätt hade vi det rätt bra. Jag kunde promenera till och från arbetet varje dag. Vi bodde i en ny lägenhet och hade till och med ett gästrum. För den klaustrofobiska fanns dock mer att önska. Liljeholmen hade då 3000 invånare på samma antal kvadratmeter och i stadsplanen låg en tredubbling boende. Vi undrade om det här var livskvalitet.

Samtidigt, 5 månader in på det nya jobbet och 3 månader i nya lägenheten med lika gammal dotter, hälsade vi på i Karlstad. Min sambo fick upp en annons på Facebook för en tjänst på Karlstad CCC. Hon sökte mer på skoj och fick ett erbjudande. Hon tackade ja och två månader efter det hade vi köpt hus i Karlstad och gjorde oss redo för flytt. Villkoret för oss var att jag skulle få ha kvar min tjänst och arbeta på distans. Stjärnorna stod i linje och även detta beviljades

Första tiden i Karlstad var jag föräldraledig. Mina dagar flöt på kring hemmet. En promenad i skogen. En tur till kyrkans barntimmar och sedan ett obligatoriskt besök på Biltema. Vi passade på att renovera köket. All tid kretsade kring hemmet.

Hösten 2017 var inskolningen klar och jag började arbeta igen. Först hade jag hemmakontor. Varannan vecka var jag i Stockholm två dagar. I och med hemmakontoret började jag känna mig väldigt ensam. Vissa dagar såg jag bara min sambo och dotter och ingen annan. Jag pratade med de kontakter jag hade och fick höra om Karlstad Innovation Park, där sitter jag nu sedan januari 2018 och helt plötsligt har jag fått min arbetsplats med kollegor även om vi arbetar på olika bolag och med vitt skilda områden.

Mina lärdomar

• Om jag inte flyttat från den lilla orten i Norrland hade jag aldrig haft en karriär.
• Stockholm var avgörande. Högt tempo. Många ambitiösa. ”Gott” anseende. Det blev min viktigaste utbildning.
• Våga flytta, både för att skapa karriär men också för att hitta livskvalité.
• Hade vi bott kvar i Stockholm så hade vi velat bo i villa och då hade vi hamnat 1 timme utanför stan. Vi hade behövt pendla in varje dag och förlorat mycket tid med familjen. Att jämföra med att det tar 2,5 timme med tåg till Stockholm från Karlstad blir nästan ett hån mot Stockholmare. I en förort hade vi behövt bygga upp nya vänskapsrelationer precis på samma sätt som Karlstad men vi hade inte haft släkten där.
  

Vi har inte nått i mål helt än, men konstigt vore annars. Arbetet kan ibland bli lidande av avståndet. Vi försöker hitta våra hobbys. Vi försöker bygga upp våra egna relationer och stå på egna ben.

Baz Luhrmann gjorde en låt på 90-talet om att använda solskydd. Jag vill citera en rad som jag tror kan appliceras på lilla Norrland och Stockholm och kanske även Karlstad, ”Live in New York City once, but leave before it makes you hard, live in Northern California once, but leave before it makes you soft”