“Jaha, och hur ser du på det här med barn?” Du är någonstans mellan 25 och 35 år och sitter på jobbintervju och du får frågan med stort F. Den grå gubben, som är din potentiella framtida chef, suckar och rynkar de lurviga ögonbrynen medan du vrider på dig och inte riktigt vet  hur du skall förhålla dig till denna fråga.

Känner du igen dig? Eller kan det vara så att du var yngre än 25 när denna fråga var som hetast, att det var de som var småbarnsföräldrar för 10-20 år sedan som fick ta denna fight för oss. Vi har vuxit upp med frågan och hör den debatterats så till den grad att vi nästan upplevt den. Och vi som är småbarnsföräldrar idag skall tacka våra föregångare att de tagit fighten, men har det inte blivit väl tyst. Är det så att vi trippar som katt kring het gröt. Att det är så politiskt inkorrekt att vi inte vågar prata om det alls? Skulle vi kanske må bra av att spela med öppna kort, både för egen och för företagets skull.

I går gästades F-gruppen Karlstads nätverk av Åse Leijon som jobbar med organisationscoaching och rekrytering för TestHuset och vi diskuterade kring denna fråga i gruppen. Både gruppen och hennes erfarenhet indikerade att det absolut finns vissa företag med gubbig inställning till denna fråga men de allra flesta förstår värdet av att vara familjevänliga och att vi i den nya generationen föräldrar nästan kräver det för att vi ens skall ta en anställning. Så det har blivit en employer branding fråga.

Men, om detta då stämmer, att företagen blivit bättre på att ta hand om sina småbarnsföräldrar, varför visar då försäkringskassans studie att jämställda föräldrar, två år efter att andra barnet fötts är så starkt representerade bland sjukskrivning för psykisk ohälsa? Det glappar någonstans mina vänner!

Vi småbarnsföräldrar måste kanske bli ännu tuffare. Ta snacket med chefen och berätta hur du vill ha det för att få livspusslet att funka för dig. Flexibla arbetstider, jobba hemifrån eller vad det är som funkar för dig. Ta upp det direkt på intervjun om du är i den situationen. Lättare sagt (eller skrivet) än gjort så klart. För även om du jobbar på ett föräldravänligt företag, så nog sitter det en liten klump i magen när du ber om något som kanske ligger lite på gränsen till den rådande kulturen. Men kom ihåg, det du egentligen berättar för din chef eller blivande chef är ju hur du skall kunna bli ännu mer effektiv. Du säger ju inte att du skall jobba mindre eller sämre, du säger ju att du skall jobba bättre och att detta skapar förutsättningar för dig att kunna ge företaget det mesta av dig utan att du bidrar till det deppiga sjukskrivningstalet.

Hur går dina tankar? Kommentera eller maila oss gärna, vi vill höra din story.