http://www.visitvarmland.sePresentation för de viktiga, bolagets VD och de andra höga herrarna. Jag är preppad till tårna, det här får inte gå fel, och det kommer det inte göra. Det vet jag, för jag kan det här, fram och baklänges. Det är på engelska så klart, nu ska jag glänsa med min amerikanska. Dagen till ära har jag valt kostymen. Jag älskar när jag får tillfälle att använda den.
Det här är den gamla Kristina…
Storbolagskarriäristen, som drevs av att prestera och nästa chocka genom att jag var så ung men ändå ha stora mandat. Och kvinna dessutom i en mansdominerad bransch. Jag ville visa alla, att jag kan! Att det finns unga kvinnor som vill och som kan! Stora ambitioner, hjul som snurrar fort och tår som trampas på.
Jag ser tillbaka på min Stockholmstid, och jag känner både stolthet, ler lite åt min kaxighet, tacksam för att jag fick chansen och ibland…. Ibland kommer tanken på vad som hänt om jag valt att stanna. Vad hade jag haft för fin titel då och hur mycket hade jag inte tjänat då? Det var viktigt då, och alla faller vi ibland tillbaka.
Vi valde Värmland
Ett val som höljde många ögonbryn bland vänner och kollegor i Stockholm. Men, det går väl inte att göra karriär i Värmland?
Från en position i Stockholm till en som lät som den skulle vara den samma i Värmland, kom dock med besvikelsen och chock. Kanske hade kritikerna rätt, kanske har inte drivna karriärister med en duktig flicka karaktär något att göra i Värmland.
Eller… kanske är det just här vi hör hemma. Sanningen var ju den att även Stockholmskarriäristen ville ha barn och visst ville vi bo i hus. Hade jag trummat på i samma tempo, rattat småbarnslivet men utan den markservice vi har här i Värmland, så hade titeln varit tjusig men sjukskrivningen ett faktum.
Så visst var omställningen stor, men säkerligen helt rätt i tiden. Efter några småbarnsår, stora personliga utvecklingssprång, ett hållbart livspusslande är jag starkare än någonsin. Och kanske är det inte en slump att jag hoppat nu, att storbolagskarriären bytts ut till entreprenörslivet.
Kostymen har jag nu skänkt till bättre behövande och de höga herrarna strider vidare i tjusiga konferensrum. Det är helt enkelt inte viktigt längre.
För första gången på mycket mycket länge har jag utrymme att vara hela jag.
Vilken är din #Värmlandskarriär?